Rutiner. På gott och på ont.

Du åkte för två timmar sen. Det känns redan så tomt utan dig.
Jag saknar dig redan. Det känns på något sätt så dumt. Att sakna dig så här mycket även fast jag vet att du kommer hem om en vecka igen. Till något jag kallar vårt, som egentligen bara är ditt. Som både du och jag kallar hem. Din lägenhet. Du tycker om att jag gör fint. Att jag är där och förgyller dina dagar och nätter. Din lägenhet. Som jag gör frukost till dig i. Som du duschar i varje morgon, du bukar väcka mig efteråt sen går du och sätter på kaffe. Jag älskar våra rutiner. Jag älskar att det är vi. Att jag är välkommen till dig även fast du inte är där.

Denna veckan sover jag hemma hos mig, med Mamma, Stefan och Smilla. Det ska bli rätt skönt att vara i sin egna lilla värld inne på sitt rum. Att inte behöva planera vad man ska ha på sig tre dagar i förväg. Men jag kommer sakna att inte ha dig bredvid mig när jag går och lägger mig på kvällen och vaknar på morgonen.

Jag saknar dig redan och du har varit borta alldeles för länge för att vara söndag.