Allt bara blir fel.

Jag kommer ihåg när du skrev till mig första gången.

Du var osäker och jag likså.
Vi blev tillsammans efter att ha träffat varandra ungefär 4 gånger.

Vi var så små. Vi var vid detta stadiet fortfarande osäkra. Dagarna gick och vi "firade" en månad.

Det längsta jag hade varit med en kille. Du var min fösta på många nivåer. Du var min första kärlek.

Ett år gick. Du var lika kär. Men jag tvekade.

När skolan började igen flyttade jag 50 mil bort ifrån dig.

Allt vart svårare. Jag kände inte likadant som jag hade gjort förut.

Vi bråkade och tog pause. Om och om igen.

När vi sen träffades kändes det inte rätt. Du kändes inte rätt.

Kanske det var så att jag hade saknat dig för mycket, älskat dig för mycket eller så hade jag bara insett att du och jag inte var detsamma igen.

Allt som har hänt efter det har bara varit fel. Det är inte förens nu du har gått vidare.

Förlåt, förlåt för att jag inte fanns för dig.
Förlåt för allt jag någonsin har gjort.